It's Marvelous

Det är ganska sjukt. jag gillade aldrig riktigt Marvel vs Capcom 2. Kanske berodde det på soundtracket. Kanske var det att det kändes för Mash'igt i jämförelse med tidigare Street Fighter-spel. Kanske för att halva karaktärsgalleriet var kopior på varandra. 2 Wolverines bland annat, där skillnaden var att den ena hade benklor och den andra adamantium. War machine skjöt missiler istället för IM's repulsor blasts.. etc. Mest troligt är det att det var en mix av alltihop

Dock kan jag inte hjälpa det, MvC 3 har gått från "åh, hoppas de får till saker rätt nu" till "Ge mig spelet NUUUU CAPCOOOOM, VARFÖR GÖR NI SÅHÄR MOT MIG, SPELET ÄR JU KLART! BARA GE MIG EN SKIVA SNÄLLA!!"

Jag vet inte heller när det hände, Testkörningen på Gamex hade nästan en dämpande effekt men de senaste veckorna har hypen bara växt och växt. Jag planerar team, studerar combos och taktiker. I stort sett lever och andas jag MvC3 just nu. Jag cirklar som en gam kring info till spelet. Bara Super Street Fighter 4 tar udden av beroendet, men jag vet inte hur illa däran jag kommer vara dagarna innan releasen.

Men.. nu ska jag utsätta mina öron för vedervärdigheten igen. Jag känner att tvåan måste få en sista chans nu.

--

Några små sidenotes.

Dead Space 2, guldspel. Stämningen och skräcken infinner sig första gången man spelar det, andra är det ett nervpirrigt actionlir med grymma vapen och en stabil utmaning. Nu när jag är på min tredje playthrough på knappt en vecka känner jag att det var helt klart värt kronan jag köpte det för

Bulletstorm-Demot var över förväntan kul. Att jaga high scores genom att hitta nya sätt att döda fiender på är briljant och beroendeframkallande. Ser jag att ekonomin tillåter det så kan det bli ett köp.. men efter Dragon Age och Marvel.

Gamex - The Reb Edition

Det här blir snarare ett tillägg till Rikards inlägg, men eftersom det redan är ganska långt så ger jag mig själv friheten att göra ett eget.

För att klargöra det viktigaste först: Han krossade mig inte i Mariokart på vägen dit. Han vann ett par matcher mer än mig, men det var långt ifrån den utklassningen han försöker få fram att det var. Tetris-delen har jag inga kommentarer på.

Angående själva mässan håller jag med honom till stor del. Speciellt angående de påträngande Tele2-informatörerna. Spelen däremot har jag lite att tillägga

Marvel Vs Capcom 3
Jag spelade en match (mot random tolv-trettonåring som glatt berättade allt han visste om Deadpool för mig) men det jag spelade gillade jag. Tyvärr är det där inte riktigt min typ av fighting-spel. Den enda typen av fighting-spel som är min typ är Super Smash Bros, men om jag inte får spela som Samus är Captain America och Iron Man väldigt bra substitut. Räknar med att det kommer nötas en del när det kommer och jag ser fram emot det.

Donkey Kong Country Returns
Jag kan inte beskriva hur glad jag är att jag redan förhandsbokat det här spelet. Även fast jag hade rejäla hopp-problem (jag spelade Donkey, tydligen kunde Diddy ha hjälpt mig fick vi veta i efterhand) så misstänker jag att bara man får spela det i lugn och ro i hemmet så kommer det vara fantastiskt. Testade bara co-op, men tror det kommer funka utmärkt som single player-spel också

Flingsmash
Spel jag råkade snubbla över, aldrig hört talas om innan och av vad jag såg när jag spelade det var jag väl inte överdrivet imponerad. Lite kan ha att göra med att motion sensorn inte satt helt bra så att jag konstant sköt neråt, men mest kändes det bara meningslöst. Väldigt lite som behövdes göras för att klara en bana. Enda anledningen till att jag skulle köpa det här spelet är för att det säljs i paket med en wiimote + motionplus för ett ganska billigt pris.

Metroid: Other M
Jag har inte spelat Other M än, blev lite opepp på de bristande recensionerna och hade inte riktigt råd när det kom, men nu efter att ha testat känner jag mig mer manad att köpa det. Dock spelade jag inget segment när Samus pratade, och det verkar ju vara folks största problem med det. Spelmässigt verkar det vara helt okay i alla fall.

Dsi XL
Allt jag har att säga är följande: Tack gud för att Nintendo tillkännagav 3DS och att jag bestämde mig för att vänta och inte köpa XL. Helt okay om man inte har en ds/lite/dsi innan, men absolut inte värt det annars. På tal om 3DS hade jag haft lite dagdrömmar om att det skulle finnas något demo-ex där, men tyvärr inte.

Det enda jag verkligen är ledsen över på mässan är att de bara hade en tv med Kirbys Epic Yarn (till skillnad från fyra tv-apparater DK och tre apparater Flingsmash) och att det jämt var så mycket folk där att man fick panik av att stå och vänta. Ni vet hur talesättet går; den som väntar på något gott från Nintendo i Europa får vänta tills nästa år...

Gamex

Gamex: Mässan

Jag erkänner, jag lät mitt personliga nöje gå före rapporteringen, så jag stod mest vid de spel jag ville se mer av, över de spel jag kunde provat och rapporterat ifrån. Men mina intryck av mässan är att A: Kalle Kunskap ska dö. B: Move har vedervärdiga människor som reklamare. C: Kinect är inte kul.

Stämningen på mässan var ganska bra, förutom att människor kan vara gamar, och inte förstår kö-system. Jag hade gärna sett mer funktionärer som sett till att fler får en chans att spela. Som det var nu var det djungelns lag och om man fick tag på en kontroll så skulle man inte släppa den ifrån sig förrän någon kör handen igenom bröstkorgen på dig, tar dosan, och drar ut den genom hålet i kroppen.

Sen fanns det även påträngande Tele2 och musikförsäljare som man kunde ha vart utan. Jag förstår att mässan behövde lite sponsring men jag vill inte prata med Tele 2 alls, de är dåliga människor.

Ljudnivån var en annan sak... Jag fick inte höra Deadpool prata alls. Det gör ont i mig.

Många spel hade alldeles för hög musik och många alldeles för låg, resultatet tror jag kallas kakafoni.

Men, mitt whineande till trots så gillar jag mässan, visst många saker kunde ha gjorts bättre,(som vedervärdiga maskoten) men det är trots allt den första spelmässan i Sverige. Och något jag helt klart vill åka på igen.

Hedersomnämnande till Hägerstens Pizzeria, som efter en dags mässa såg till att vi blev människor igen, efter vår långa hungersnöd. I salute you.

Gamex: Spelen

Hoh boy.. var börjar man..

Marvel Vs Capcom 3

Troligen det jag såg fram emot mest med mässan, möjligtvis att Dragon Age 2 delade platsen. Mina första intryck var ”Awesome... oh Awesome, jag är Deadpool, jag vinner.”

Grafiken flöt på fint, hadoken-motions satt rätt och så men efter ett tag kände jag att det var något som var fel. Jag lyckades bara sporadiskt byta in karaktärer, kan vara jag som måste lära om mig bara men jag tycker att swap-ins borde vara lättare att utföra.

Sen så vet jag inte riktigt hur det gick till men vissa karaktärer hade punch och kick på samma knapp, det kändes ganska unket, jag antar att det berodde på nån setting alternativt något som förklaras utförligt i en instruktionsbok. Men på mässgolvet sabbade det mitt game totalt. Kändes off helt enkelt.

Kontrollbestyr åsido så kändes det bra, high-speed-low-drag fighting. Bara jag får en förklaring eller förbättring av kontrollerna så är jag med i gamet. Karaktärsutbudet är redan nu en stabil 4 -poängare och allt jag kräver är en blå eller röd robot från Capcom, helst ur Megaman X-serien, då blir det en femma.

Dragon Age 2

Nu blir det svårt. Ganska detaljfattig och tam grafik, ett stridssystem som vid första anblicken känns lite väl hack'n'slash. Men med Bioware som producenter har jag svårt att tvivla. I värsta fall så känner jag att det blir en råare medeltids-fantasyversion av Jade Empire. Och Jade Empire var ändå ett gediget spel.

Jag provade att spela som en rogue, första 5 minutrarna fick man spela som en juiced up super-hero-version av sig själv. Man kastade smoke bombs, akrobatade och backstabbade sig igenom vågor av fiender, medans ens AI-syster mest kändes ganska värdelös. Kanske beror på att jag inte ställde in något åt henne, eller att det bara är en tidig build, möjlig källa till oro ändå... eller så brände hon lik när jag inte kollade bara. Svårt att veta med min begränsade speltid.

Sen genom en berättelsemässig twist får jag reda på att segmentet jag just spelade var en överdriven berättelse från en tjock dvärg, sen fick jag reda på hur det egentligen gick till , fick nu spela mig själv igen, vågorna av fiender byttes mot 3-4 darkspawns som var lika smarta som din standard-zombie. Mina superakrobatkrafter byttes ut mot de vanliga man kan vänta sig av en rogue, liten stun, liten evade. Och nu kände jag att jag kanske skulle behöva spela taktiskt.. meeen då togs dosan ifrån mig.

Jag är nog ändå optimistisk mot spelet, jag kan inte vara annat då Bioware inte gjort något jag har varit missnöjd med alls. Hardcore-fans av Baldurs Gate och Dragon Age: Origins bör dock vara på sin vakt. det är stora förändringar på gång.

Donkey kong Country Returns

Co-Op.. check
Charmig färgglad grafik.. Check
Kong-musik.. Check

Summa summarum, stabilt spel. Jag vill spela mer, gärna nu.

Det är egentligen standardformulär 1A för nintendos 2D-plattformers, ett fokus på spelglädje över komplikationer. Det enda jag inte riktigt fick till var precisionshoppande men det borde gå när man lärt sig spelets fysik lite bättre, samt att jag försökte hoppa genom att dra i wiimoten och skjuta genom att trycka på A-knappen.. man ska göra tvärtom. Men det är mer min Wii-ovana som ställer till det där tror jag, får jag bara spela igenom en bana utan att ha galna mäss-besökare flåsandes i nacken på mig så ska det gå bra att lära.

Gamex

Gamex, Pre-event
Torsdag, 4 november 22.47

Sitter i soffan hemma hos Rebeckas frånvarande syster. Har sett senaste Avengers: Earths Mightiest Heroes och är ganska nöjd med tillvaron. Inte lika nöjd som Rebecka kanske då hon spenderade merparten av avsnittet till att fnittra så snart Captain America och Iron Man delade bild.

Moralen är med andra ord hög, det har vart en bra resdag, jag krossade henne i Mario Kart Ds och lyckades vinna en hel match Tetris. Denna bedrift har jag aldrig lyckats med förr och kommer nog aldrig hända igen. Eftersom jag nu kan lägga ner Tetris medans jag är så nära toppen jag kan komma.

Inga älgar skadades under dagens transportsträcka

Resident Evil 4

Till att börja med måste jag påpeka att jag varken är speciellt förtjust i shooter-spel (fråga Rikard, han har spelat Gears of War med mig) eller skräckspel. När jag blev påtvingad Resident Evil 4 till Wii kände jag mig därför tveksam, och i början var min tveksamhet befogad.

De första gångerna jag testade att spela satt jag mer eller mindre och hyperventilerade och var tvungen att ha lugn musik i bakgrunden för att jag tyckte det var obehagligt, men efter att ha spelat ett par gånger övergick min rädsla till entusiasm.

Jag tänker inte gå in så jättemycket på historien i spelet. Du spelar som Leon Kennedy som har blivit skickad till en by i ”ett land i Europa” där alla pratar spanska (dra din egen slutsats) för att rädda presidentens dotter, Ashley Graham, som har blivit kidnappad.

Väl där visar det sig såklart att hela byn har blivit smittad av ”The Plagas” som gör att byborna vill döda dig med alla tillhyggen de kan hitta. Detta gör att det går att diskutera huruvida de faktiskt är regelrätta zombies, men för enkelhetens skull kommer jag referera till dem som det. Någonstans där i mitten får du hjälp av en spanjor, Luis Seras, träffar Ada Wong, blir nästan uppäten av en jättefisk och möter mystiska köpmän vid blåa eldar.

Dock kan jag känna att för att vara så pass kända för sina zombies som Resident Evil-serien är, dör man förvånansvärt lite av just dem. Med det menar jag inte att jag inte dog en enda gång (ungefär 40 gånger meddelar mig spelet glatt), men väldigt lite var på grund de vanliga standard-fienderna utan när det dök upp något annorlunda. Det kan kännas lite fånigt då man just dödat den gigantiska spindel-liknande zombie-mannen och man dör för att man blir påkörd av en lastbil, eller då man överlevt en attack på ett 30-tal zombies med yxor och man dör för att Ashley fastnar i en björnsax som ligger mitt på vägen. För att inte tala om alla gånger man ”råkar” skjuta Ashley...

Wii-moten fungerar faktiskt väldigt bra, speciellt gillar jag skakandet för att ladda om. Dock hade jag ett par problem med att siktet frös, och en gång där kontrollen lyckades låsa sig och jag ägnade fem minuter åt att springa runt i en cirkel innan jag kom ur det.

Spelmässigt gillar jag det, med ett par undantag. Stort minus till bossarna dock, speciellt slutbossen, som hade en tendens vara alldeles för enkla. När jag trodde att jag klarat första delen av slutbossen visade det sig att jag klarat hela till exempel. Ibland vill man inte ha det för lätt helt enkelt.

Spelet får av mig:

4/5

och då är jag nästan lite snål. Det är en väldigt stark fyra måste jag dock påpeka.

För att avrunda måste jag dock erkänna att även fast jag började tveksam gillade jag spelet otroligt mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Så pass mycket mer att jag faktiskt började spela mer spel hur serien (ettan och femman) med varierat resultat. Ett spel som ger mersmak helt enkelt.