måndag 7 februari 2011

It's Marvelous

Det är ganska sjukt. jag gillade aldrig riktigt Marvel vs Capcom 2. Kanske berodde det på soundtracket. Kanske var det att det kändes för Mash'igt i jämförelse med tidigare Street Fighter-spel. Kanske för att halva karaktärsgalleriet var kopior på varandra. 2 Wolverines bland annat, där skillnaden var att den ena hade benklor och den andra adamantium. War machine skjöt missiler istället för IM's repulsor blasts.. etc. Mest troligt är det att det var en mix av alltihop

Dock kan jag inte hjälpa det, MvC 3 har gått från "åh, hoppas de får till saker rätt nu" till "Ge mig spelet NUUUU CAPCOOOOM, VARFÖR GÖR NI SÅHÄR MOT MIG, SPELET ÄR JU KLART! BARA GE MIG EN SKIVA SNÄLLA!!"

Jag vet inte heller när det hände, Testkörningen på Gamex hade nästan en dämpande effekt men de senaste veckorna har hypen bara växt och växt. Jag planerar team, studerar combos och taktiker. I stort sett lever och andas jag MvC3 just nu. Jag cirklar som en gam kring info till spelet. Bara Super Street Fighter 4 tar udden av beroendet, men jag vet inte hur illa däran jag kommer vara dagarna innan releasen.

Men.. nu ska jag utsätta mina öron för vedervärdigheten igen. Jag känner att tvåan måste få en sista chans nu.

--

Några små sidenotes.

Dead Space 2, guldspel. Stämningen och skräcken infinner sig första gången man spelar det, andra är det ett nervpirrigt actionlir med grymma vapen och en stabil utmaning. Nu när jag är på min tredje playthrough på knappt en vecka känner jag att det var helt klart värt kronan jag köpte det för

Bulletstorm-Demot var över förväntan kul. Att jaga high scores genom att hitta nya sätt att döda fiender på är briljant och beroendeframkallande. Ser jag att ekonomin tillåter det så kan det bli ett köp.. men efter Dragon Age och Marvel.